Fakta om ön
Ön är ungefär 13 hektar stor. Det är ungefär två kilometer att gå runt den och det kan ta halvannan timme, eller för all del en dag beroende på takten.
Ödsliga stenstränder omfamnar en buskig grönska där träd här och var bildar tak och blomstrande ängar golv.
Längs stigen från hamnen mot lotshuset mitt på ön möts besökaren av en skylt på engelska med uppmaningen att värna öns natur. Den är daterad 16 juli 1855, då Krimkriget rasade och engelsmän och fransmän intog sundet.
Originalet satt ursprungligen på den imponerande gamla och stora oxeln intill, men en kopia har nu fästs på en stolpe framför trädet.
Hamnens kaj har börjat spricka sönder men fungerar ännu som förtöjningsplats. I viken bredvid finns föregångaren, länningar, som vittnar om hur små lotsarnas båtar måtte ha varit innan hamnen byggdes 1929 och farkosterna motoriserades. För dessa byggdes även en slip som ännu är i gott skick.
Längst ut mot havet tronar fyren. Smala järnstegar leder via ett antal avsatser till ”balkongen” 14 meter upp. Därifrån kan man blicka ner över hela Bungeör, till Bungenäs, Fårö och havets horisonter.
Fyren drivs med solenergi och sköts av sjöfartsverket. Än så länge hotas den inte av nedläggning utan fortsätter att sända två longflash per 15 sekunder, grönt och rött. Det är en så kallad angöringsfyr som visar vägen in till fartygsleden genom sundet.
Lotshuset nedan byggdes på 1850-tale mitt på önt sedan byggdes det om 1938. Lotsbevakningen lades ned 1962, efter att ha varit verksam sedan 1829, och idag kan medlemmarna hyra in sig i huset för övernattning.
Ett annat kännetecken för Bungeör är känningsbåken, placerad på öns högsta punkt. Den höga stången med en oval nätbubbla är fäst vid en imponerande kalkstensvägg med två valv och tre tinnar. Om ovalen suttit i toppen hade det betytt att lotsarna var på plats. Nu sitter den i stället på halv stång.
– Kalkpatron Grubb den yngre byggde den 1850. Det finns ingen annan i Sverige som ser ut så här.